Den här veckan har varit fylld av nervositet, i måndags opponerade jag på ett examensarbete skrivit av två kursare och idag har jag försvarat mitt eget arbete. Har dessutom deltagit vid fem andra opponeringstillfällen, då man som åhörare bör komma med en intelligent fråga eller kommentar angående arbetet.
I måndags var jag supernervös inför opponeringen och kände mig osäker på om jag fått med vad jag skulle/borde, men det gick hur bra som helst så jag hade inte behövt oroa mig. Inför dagen uppgift har jag tidigare i veckan inte varit ett dugg nervös, men i morse började nerverna dallra allt mer för var minut som gick. Innan jag gick in för att försvara mitt arbete så var min hjärna totalt blank och jag kunde inte komma ihåg ett ord som jag skrivit, men ännu en gång hade jag inte behövt oroa mig. Efter att ha fått mottaga idel lovord så lämnade jag salen med ett stort leende på mina läppar. Förutom den underbara diskussion som mitt arbete väckte och alla underbara kommentarer som jag fick på mitt arbete, både från examinatorn och närvarande kursare, så fick jag VG i betyg (högsta betyg vi kan få). Så just nu är jag en av världens gladaste och stoltaste studenter. Lite extra stolt är jag över att jag helt på egen hand genomfört en kvalitativ intervjustudie, opponentskap och respondentskap. Det är annars kutym att vara två om arbetet på vår skola.
Ursäkta om jag låter lite mallig, men efter att ha slitit hårt och tvivlat på mig själv och min förmåga att ro det hela iland så tänker jag tillåta mig själv att vara väldigt stolt, glad och lite mallig just nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar